Jag fortsätter min serie sommarprovkörningar och den här gången har turen kommit till en mindre och markant billigare elbil, nämligen Mini Cooper Electric (eller Mini Cooper SE som de även verkar kalla den). Även här handlar det om märkets första elbil, även om man sen tidigare har laddhybrider i sortimentet.

Man märker att det är elbilen som kommer!

Det är ingen tvekan om vilken bil på parkeringen som är elbilen, i alla fall, med de knallgula accenterna och elbilssymbolerna som skvallrar högt och tydligt om den saken. Det här är något som jag personligen helst slipper – jag gillar när mina elbilar ser ut som vilken bil som helst. Säljaren på Mini intygar att det här är helt och fullt valbart. Det verkar överlag finnas stora möjligheter att välja detaljer och accenter så man kan sätta sin personliga prägel på sin Mini. I övrigt ser den ut som vilken tredörrars Mini som helst, faktiskt, och huruvida man gillar det beror väldigt mycket på om man uppskattar Minis formspråk. För min del är den gullig, men kanske inte riktigt i min stil.

Interiören i Mini Cooper SE

Körmässigt, däremot, är den verkligen min stil! Direkt när jag sätter av märker jag vilket fantastiskt arbete de gjort med fjädring och chassi i den här bilen. Fjädringskomforten är suverän, kanske det bästa jag upplevt i en så liten bil, och samtidigt har den fenomenal väghållning. Den ligger helt plant som om den vore fastsugen i vägbanan, och det verkar knappt spela någon roll hur fort man försöker ta en kurva eller rondell – den här bilen bara smiter runt med en enorm smidighet. Styrningen är väldigt direkt och exakt, på precis det sätt man vill i en sån här bil. Pushar man på alldeles för hårt och går på gasen för tidigt i en kurva gör sig framhjulsdriften påmind, men överlag är det en bil som visar prov på oerhörd lekfullhet, en riktig busbil. När det gäller prestandan så gör de 184 hästkrafterna från motorn som plockats ur BMW i3s inget större väsen av sig (bokstavligt talat!), och 0-100 på 7,3 sekunder är väl inget som kommer få det att suga till i magen på någon elbilsfantast, men samtidigt spelar det ingen större roll. Man kan ha oerhört kul och leka loss i den här bilen trots det, och den är ändå tillräckligt direkt och rapp i gaspedalen för att det ska kännas som det funkar ihop med det finstämda chassit.

Mini Cooper SE bakifrån.

Interiören har i sig godkänd stil och känsla, i mitt tycke, även om det inte skriker ”premiumbil”, och jämfört med den förra provbilen, Audi e-tron, känns det direkt skramligt och billigt. Stolarna är sköna, men även här har jag svårt att hitta rätt inställning som fungerar för mig, och ett svankstöd hade inte skadat. Stolarna är helt manuella med väldigt rudimentära justeringsmöjligheter, och elstolar finns inte ens att välja till, trots att prislappen kan hamna norr om fyrahundratusen. Navigation, media och inställningar sköts på en skärm i en rund konstruktion mitt på instrumentpanelen. Jag förstår att det här är en hyllning till arvet från äldre tiders Mini, som hade en stor rund hastighetsmätare där i mitten, men det känns mer fånigt och krångligt än charmigt nostalgiskt för mig. Systemet i stort känns föråldrat, och förutom eldriften är det inte mycket som ger den här bilen en känsla av att köra framtidens bil (till skillnad från nästa provkörningsbil som ni ska få läsa om snart).

Bagageutrymmet är inte så tokigt ändå.

Bagageutrymmet är inte så pjåkigt för en såpass liten bil, och även som vuxen man sitter man helt okay i baksätet. Det är dock besvärligt att ta sig i och ur baksätet, och bilen finns bara som tredörrars. På det hela taget är det inte en opraktisk bil, men det är definitivt ingen familjebil.

Ladduttaget.

Räckvidden är 234 km enligt WLTP, från ett batteri på drygt 32 kWh. Den kan laddas med 11 kW AC över typ 2 vilket ger full laddning på ca tre timmar eller snabbladdas med 50 kW över CCS vilket ger 80% på 35 minuter. Det kanske inte är förstahandsvalet för långresor, men behöver man ibland köra lite längre med den här så lär det fungera utmärkt.

Mini Cooper SE kommer i tre utrustningsnivåer: Essential för 361 100 kr, Experience för 385 600 kr och Maximise för 418 500 kr. Förmånsvärdet startar på blygsamma 1 944 kr per månad. Rent ekonomiskt blir det här en suveränt billig bil för den som kan ha den via ett företag, och även vid privatköp ger den en helt okay totalkostnad. Mini erbjuder dessutom privatleasing från 3995 kr per månad. För min del kunde jag verkligen tänkt mig en sån här som andrabil, med tanke på hur bra den är att köra!

Här hittar ni exempelkalkyler för grundnivån Essential:

Kategorier: Provkörning

danni

Systemutvecklare, elbilsförare, fotograf, lobbyist, you name it. Driver den här siten.

0 kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.